Under hela historien om alkoholhaltiga drycker, hittar man noll mer legendarisk än absint.
De flesta människor innehar antagligen en grundläggande medvetenhet om att absint är, men de flesta av dem vet bara några sanna information om sprit eller alkohol och bara en bråkdel av dem innehar haft tillfälle att få ett glas av denna mystiska dryck före sej på bordet.
På grund av detta vill jag med det här lilla inlägget presentera för eder läsare lite fakta om denna legendariska spritdryck samt se tillbaka på dess lysande förflutna.
Det var i Couvet, Schweiz på 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint främst gjordes.
Mycket berusande och smaksatt med anis, sägs absint ha varit uppfinningen utav Pierre Ordinaire, en doktor från Frankrike.
Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flertal år före Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod kända för att få tillverka en medicinsk tonic som bar en stor likna med absint.
Ändå var det Ordinaire, inte Henriod systrar, som sålde formeln för absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som efter etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.
Under de årtionden som följde började absint att gå miste sin bild som en läkemedelstonic och blev mer bekant för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, fantasier samt för att ge inspiration till konstnärer.
Alltså legenden om den gröna fen kom på plats.
Ett faktum är att hon inspirerade så stora konstnärer och författare som Degas, Van Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde och Mary Shelley att alstra målningar och böcker som har blivit tidlös i världens konst och litteratur.
När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot alkohol i allmänhet samt mot absinthe i synnerhet.
Så kallade vetenskapliga experiment gjordes för att påstådd bevisa att malörtens olja, en av de flera ingredienserna i absint, var farlig samt giftig, , ehuru bara en liten mängd malört fanns i en absint butelj.
En annan händelse som skedde i begynnelsen av nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.
En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall samt mördade hela sin familj.
Ehuru mannen hade en lång historia utav att vara gravt alkoholiserad och missbrukare skylldes morden på hans absintintag.
År 1912 gjordes absint olalgligt i många europeiska länder samt USA.
Frankrike följde efter år 1915.
Antagligen för att det var förbjuden frukt, har många av de falska rykten samt historier om farorna med absint fortsatt att leva vidare än nu, trots att modern vetenskap har visat att malört ej är mer skadligt eller orsakar vansinne än någon annan naturlig beståndsdel som pepparmynta olja eller vaniljextrakt.
Idag, i början av 2000-talet, tas förbuden så sakteliga bort.
I de större europeiska länder är absint helt lagligt åter.
I US OF AMERICA (givetvis) finns det ännu lagar mot att alstra och avyttra den, även om olika företag har hittat på potential att kringgå dessa förbud.
Att inmundiga absint är ej längre ett brott.
För en jänkare, innebär det att det är acceptabelt att inmundiga absint, så länge man köper det från en juridisk, icke-amerikanska källa som du kan hitta Webben.